Jag kanske ska berätta om mitt liv , så ni vet lite om mig själv och att ja inte behöver återberätta allt hela tiden och varför vissa saker inträffar .

Jag föddes en kall vinter morgon i februari 92 på möndals bb .

Redan då startade allt. Har ni föräldrar som öser ut allt dom har inom sig på släktingar ? typ morbröder , deras fruar , osvosv .. de gör mina ..

De man hör om min barndom är hur jobbig jag var som aldrig ville sova , dom fick köra runt på mig hela nätterna i vagn och i bil . Man känner sig inte alls till besvär..

När jag var 6 år skildes min mamma och pappa. Jag minns inte så mycket utav de , förutom att ja engång såg pappa och mamma bråka , de var allt . Så dom var ju ändå ganska duktiga på att inte bråka inför oss .
Pappa och mina syskon har berättat för mig i efterhand ( vill tillägga att min syster är de som har berättat och hon är på min sida , tillskillnad från pappa . ni lär märka snart ) att jag ifrågasatte min adress hela tiden . '' vart bor jag , vem ska jag bo hos ?'' enligt mig låter de som något ett barn på 6 år ska göra ? Men tydligen var de mitt fel efter att dom skilt sig att dom fortf bråkade , Just för att jag ställade massa frågor ..

Pappa träffade en ny , flyttade ut på västkusten , mamma träffade en ny , Flyttade in till Göteborg .

De var då ja fick mina första diagnoser .. Panik och seperationsångest...

Mammas pojkvän var världens roligaste och snällaste människa. En tatuerad ung man som skojade med oss barn hela tiden , han hade själv barn i våran ålder .

efter drygt 1 år började de hända vissa saker. Vi visste att han hade haft problem med alkoholism och narkotika ... så några gånger hade han kommit hem full och otrevlig . Att en människa kan förvandlas från den finaste snällaste och bästa människa till ett monster är fortfarande svårt att förstå .

Han misshandlade iaf mamma . De kommer i ett senare inlägg .. detta inlägg blir så långt ändå .

Efter de var de ja fick mina diagnoser fastställda .

jag klarade inte av att åka till pappa . tåg buss och sånt gick verkligen inte . Jag kunde inte sova hos pappa . de kommer också i ett inlägg . Men de gjorde så att jag vif 9 års ålder slutade träffa pappa .. '

Idag träffar jag fortfarande inte min pappa så ofta . Jag bor själv men kommer snart bli utslängd på gatan då ja inte har något jobb om jag inte frågar pappa om ja kan bo där . Ja har en inneboende för tillfället . Han betalar inget , han har inga pengar alls ..så de lilla jag har går till mat till oss båda. Han är en riktigt gris hemma . Men han har alltid funnits för mig och de är inte mer än rätt att ja ska ställa upp tillbaka .

Min bror dricker massa alkohol och hans ex hotar med att ta hans dotter , fasten han inte dricker när han har henne... Mamma ägnar bara tid åt syrran och brorsan . Lillasyrran käkar massa tabletter ..

Så ser de ut idag .. nu har ni en inblick !

Kram

 

kiia

6 oktober 2010 09:17

Jag skriver oxå ommitt iv från början till slut, Det ligger under punkten : Maskrosbarnets egna berättelse.... Jag känner igen massa saker i det du skriver o jag kan dela så mycket me dej, behöver du stöd eller bara vädra lite så vet du vart jag finns... Kramar om *Hårt*

http://missModig.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

att sakna alla där hemma känns otroligt mycket . Mer än ja kunde ana . Jag börjar få den där känslan av att ja vill hem ! Hem till min säng . Hem till mamma . Jobbigaste var nog att se mamma gråta när ja satte mig i pappas bil . Vet hur mycket ...

Min självkänsla har aldrig varit något man vill hänga i granen . När ja var 6 år så började man väl känna på allvar att man inte dög . Att mamma och pappa , syskon och släkt tyckte att man bara förstörde osv . Mina panik/ångest attacker förstörde...

En känsla i min kropp.. Känner så väl igen den . Den där känslan som alltid kom 2 dagar innan ja åkte till pappa eller bort någon annanstans och sen satt den i tills min panik attack kom ..   Nu är den här igen . Inte kännt av känslan så här kr...

Förlåt för att ja inte skrivit något . Ja har packat så mycket och flyttat massa möbler eftersom ja flyttar på söndag . Känns jobbigare än ja trodde att flytta faktiskt . Att vara själv nere hos min far i göteborg känns hårt , att inte ha några vän...

Vill bara börja med och tacka för alla kommentarer osv . Ni anar inte vad de värmer i min själv och se att folk läser eller kikar fötbi ,eller höra era berättelser om era liv. Ni vet väl att om ni vill prata med mig , kanske känner ni er ensamma o...